Junker smedslärling
Smeden och vad han hade att berätta “Längs paradgatan fram kom han ridande så präktig, så grann på sin vita häst. Solen sken på hans blänkande rustning; håret fladdrade för vinden. Minen var stolt och hållningen ädel. Och så präktigt belåten han var – så medveten om sin styrka, sin charm och sin skönhet. Alla på gatan stannade upp och vände sig om. ‘Han är nog en friare till prinsessan’, viskade de sinsemellan. ‘Ska han klara proven tro? Nog ser han stark och dugligt ut, men proven är hårda så hårda; många är de som har fått vända hem …’ “. Smeden skrattade sitt bullrande skratt och satte sig grensle över städet för att visa sina lärjungar hur friaren hade suttit på sin häst. “Nog ska han få visa vad han duger till”, sa han. “Jorå, prinsessan är så rädd att bli bortrövad av en drake. Den som vill gifta sig med henne måste kunna använda både lans och svärd och huvud – och det på samma gång! Och det är inte lätt! Och så har vi det avgörande provet, det som ingen känner till och...