Christer Barregren

Så tänkte jag också när gryningen var ett öppet sår och enhörningarna betade i min trädgård när grannen ovanpå skrek och blev tröstad av mamma när nattens alla drömmar bröt sig ur ögonlocken och rymde ner för kinderna då dagen föll hjälplös i mina armar och även de ansvarslösa måste stå sitt kast tänkte jag att ingenting var helt bortkastat när du var här.

Historiska platser är historiska för att något hänt annars är de bara platser. Ändå händer saker hela tiden. Marken är full av liv. Mossan luktar bränd sol. Stenarna dricker glömda minnen i mitt andetag. På samma sätt är jag en tom plats full av liv när du slår dig ner. Eken lägger sin skugga över våra axlar. Sprickorna i barken vidgas. I ett svindlande ögonblick faller världen igenom.

När vi inte ses växer du till ett berg av sol och blommor medan jag krymper i skuggan av mina egna tankar. När vi ses vilar jag i dina ögon.

Det är inte klokt vad duktig jag är på att skjuta upp saker livet till exempel vad är det annat än ett uppskjutande av döden. Från diktsamlingen I jakt på naturlig skugga Life what is that It’s unbelievable how good I am at postponing things life for example what is that other than a postponement of death. From the books of poetry In search of natural shadow

Varje stad har en hemlig väg som leder ut. Den surrar och vibrerar och glöder om natten med en värme som bara du kan se. Bara att den finns där gör det möjligt att lägga sig platt i gryningen när bröstet trycks ihop och sprängs på ett effektivt och lönsamt sätt i varje nytt andetag.

Vinden leker med badkläderna på tork. En kotte faller på husvagnens tak och börjar sin rullande färd över kanten. Den lilla världen vaknar till en ny dag. Vuxna pratar klirr och mat. Hundar skäller sällskapligt. Barn skrattar. Världen är ett mjukt sorl av förväntan. Ändå ligger vi kvar en stund till, lyssnar – andas in morgonen och varandra. Tiden känns utan slut när vi inte jagar den.

Det är hårt att vara på semester. Allt detta liv som trycks ihop till ett enda utdraget lyckligt nu. Jakten på nya intryck som hela tiden jämförs med gamla minnen. Detta är inte ett hållbart liv säger min kropp som saknar rutiner. Och även när idyllen är som allra mest påträngande måste man dela den med myggorna.

När jag kommer till en stad måste jag hitta havet annars vet jag inte var jag är i brist på hav kan en självbelåten sjö duga eller en bortglömd kanal som flyter genom stadens bakgator men i en stad som inte har allt detta hur kan människor leva då och just där träffade jag dig på fjärde våningen havet är inom oss vi simmar bland ekarnas kronor där på kullen högt över staden trampar vi luft och sjunker mot solen.

Du kom! Berget bugar sig för dig och säger: Jag är allt du ser. Havet andas din värme. När jag blundar hör jag sommarens sorl – vågskvalp, barnskratt. Du håller en sten till ditt hjärta.

Broderskap, systerskap, vänskap: ett nytt ord behövs för att beskriva vårt fröskap.

Jag ser fram emot att vila i dina ögon.

Min längtan är moln tills den tar form i dig följer konturerna av ett leende över stupet faller gör vi tillsammans lätta som moln.

Jag mötte en ny kärlek. Den bröt sig in genom två öppna ögon som såg allt. En nyfödd kärlek har alltid bråttom. Den lever på lånade ord och ritualer och söker sig fram längs uttorkade flodådror mot hjärtats mitt där den dricker min hunger.