Fortsatte slå

Han visste att om han slutade slå
skulle han bli tvungen att tänka efter
vilken smärta han tillfogade henne
vilket berörde honom illa
så han fortsatte slå.

Stad av ensamhet

Jag flyttade in i staden
med alla mina drömmar
och stöddiga tankar
som hela tiden hotade
att slå ut några väggar.

Jag fyllde vardagsrumsgolvet
med minnen från ett tidigare liv
och gick på fest där ingen
var bjuden.

Komplicerad

Jag ville skriva en uppsats
om min kärlek
till dig

men du rymmer hela tiden
genom fotnoterna.

Mina vänner

Jag skulle kunna skryta med mitt umgänge.
Dessa storheter som världen avlat fram.
De talar världens alla språk.
Deras tankar och tal lever genom årtusenden
och de har alltid tid för mig.

Tänk om ni visste!
Du hotar med din storebror.
Jag har Euripides.
De är båda jättar fast i din värld
som även är min
går styrka före allt annat.

Och trots mitt tappra leende,
mina vänner är inte lojala.
De talar till alla
som rör sig i böckernas utkanter
eller gömmer sig bakom det prasslande pappret.

De talar men har sedan länge
slutat att lyssna.

Möten

Alla är leende fienden.
Jag ler också.
Vi sätter oss till bords
med servetter, 
klingande glas,
oskyldigt prat
och börjar
äta varandra.

Tröst

När han hade dåligt samvete
för att ha gjort henne illa
var hon tvungen
att trösta honom.

Egentligen

Egentligen är han inte elak
– bara ledsen.

Egentligen är han inte ledsen
– bara trött.

Egentligen är du ingens barn
– bara ett förhastat beslut

eller ett dödsdömt försök

att hålla ihop
ett dåligt
äktenskap.

Tänk

Tänk att det skulle gå
så här till slut:
åren har placerat
smilgroparna
på låren,
skrattrynkorna
på magen.

Glad

Han gladde sig
över att barnen
inte drack
eller var i dåligt
sällskap
när de satt på rummet
och grät.

Självmordsbrev

Han dräller sina kläder
omkring.

Låter mjölken stå framme.

Dammråttorna ligger i hörnen,
liksom avsiktligt glömda
för att hittas.

Likt ett självmordsbrev.

Bultar mitt hjärta

Av den sköraste tråden
vävs den finaste väven.
Mot den minsta strimma ljus
sträcker längtan sina armar.

Bortanför den vildaste dröm
häpnar en verklighet.
Innanför det hårdaste skal
bultar mitt hjärta.

Trubaduren

Politikernas munnar kippar
tomma på ord, tomma på löften,
tomma på hot.

Molnen är lätta som bortglömda
kampsånger.

Trubaduren vänder blad.
Han ser att han fått trycksvärta
på sina fingrar.