Christer Barregren

En gång för länge sedan träffade jag en man som satt på ett värdshus och drack mjöd. Det är lustigt ibland hur livet kan arta sig, sa mannen. Så sent som i går var jag tomatodlare – och i dag är jag rent av en fin herre. Jag nickade och sa att livet ibland tar oss ut på underliga vägar. Jag behövde ett ämbar, sa han. Ett ämbar för att bära vatten till mina tomater. Jag gick till handelsboden för att köpa ett nytt, men halvvägs dit kom jag på att jag inte har några pengar. Då kan man inte köpa något. Men se då kom en man förbi. Han frågade om jag behövde pengar. Och visst behövde jag det, det kunde jag inte neka till. Då gav han mig ett paket och sa att jag skulle lämna det i handelsboden. Och om en poliskonstapel frågade vad det var i paketet skulle jag säga att det var rovor till min gamla mor, inget annat! Annars kunde det gå illa för mig. Så sa han. Jag fick paketet och en kopparslant i näven och skulle få en kopparslant till hos handlaren när jag överlämnade paketet. Halvv...

Kungen förde sakta tekoppen till munnen, väl medveten om att alla tittade på honom. Han funderade på att skapa skandal genom att inte höja lillfingret i 45 graders vinkel. Men sedan – nej, det vore dumt. Det kunde bli revolution i landet, och krig med grannländerna. Sådant hade hänt förut. En gång för länge sedan hade kungens farfar hällt salt istället för socker på gröten och sedan vägrat äta upp! Det hade nästan lett till inbördeskrig. Kungens egen far hade tappat ett ägg i golvet, och sedan vägrat att äta upp. Det misstaget gjorde han aldrig om. Det slutade nästan med att man invaderade Romland. Romland var ett ruggigt land i norr där folk åt rått kött och kunde förvandla sig till djur. Inget trevligt ställe att invadera. Kungen vinklade upp sitt lillfinger i 45 grader och surplade ljudligt på sitt te. Det gick ett sus genom församlingen och alla andades ut. Hela rummet var fullt med folk. Man trängdes för att se kungen äta. Så hade man gjort så länge någon kunde minnas. Alla so...