Om jag skulle beskriva mitt yrkesliv de senaste 12 månaderna i titlar så blir det i bokstavsordning:
Om jag sorterar min arbetsinsats på arbetstid:
Om jag sorterar mina yrkesroller efter intäkt:
Varje dag
måste jag möta
mig själv
som ett straff
för något
jag gjort
i ett tidigare
liv
tills en dag
min skuld
är betald.
När fick barnen för sig
att de har en fri vilja
när fick katterna för sig
att de bara kan gå sin väg
när fick världen för sig
att den bestämmer
för att inte tala om livet
vart tog det vägen
det enda jag kan göra
är att hålla om
mig själv
och krama
luft.
I den här staden
har jag blivit kär
två gånger
till ingen
nytta
kanske är det dags
att åka dit
igen.
Min vän förstod att jag var kär
det är befriande med vänner
man inte kan ljuga för
men vad ska jag
göra åt saken
sa jag
jag är bara kär
varje gång
jag träffar
henne
det är en del
av livet
inget jag kan
göra något
åt.
När orden betydde något
när känslan av gräs
under fötterna
betydde något
när doften av hav
betydde
något
betydde jag
något.
Jag har kämpat
mot döden
hela livet
varje andetag
varje steg
och handling
har varit ett trots
en triumf
som fört mig
längre bort
och närmare
alla dem
som redan
erkänt sig
besegrade.
Hela livet bär vi döden
som en börda
tills en dag
vi får lägga den
ifrån oss
och vila
någon ropar
nu måste vi gå vidare
men jag förstår inte
varför.
Jag vet inte vad jag ska göra
med det här livet
som klänger sig fast
vid verkligheten
som om det vore nåt att ha
det förstår inte bättre säger du
du måste ha tålamod
visa hänsyn
det är lätt för dig att säga
som inte måste
dras med det.
Måste inte säger hon
som ett motto
ett mantra
som en väg
genom livet
och jag tänker
alltid
att det måste jag
lägga på minnet.
Jobba åtta timmar.
Vad du gör spelar ingen roll.
Det är tiden som är det viktiga.
Ditt värde mäts i tid.
Den du ger
och den som tas
ifrån dig.