Sagan om Hemsöborna
Ända sedan trollfar seglat bort i skymningen har livet på Hemsö varit härligt upp- och nedvänt och lagom onyttigt. Ingen av de kvarglömda trollbarna ville trollmjölka grannens ko, kasta glåpord mot kyrkklockan eller busa med lyktgubben i gränslandet. Hela dagarna låg de på rygg i mossan och åt lingonris till frukost och tallbarr till middag. Vilket elände, sa trollmor. Ingen ordning och reda så långt som mitt skelande öga kan se. Det var så många trollungar och bortbytingar som sprang kring benen på henne att hon inte visste vilka tår hon skulle trampa på. Hon kunde varken få det hackat eller malet, stött eller blött. Varje gång hon ville bita i gräset eller göra en rova, så bet hon i det sura äpplet eller satte sin sista potatis. Bönderna blev feta, kyrkan rik, och de väderbitna fiskarna runkade torsk i sump och sälta. Så här kunde det inte fortgå. Stopp Längre än så här får du inte läsa nu. Denna saga ska publiceras i den planerade boken Återbrukade klassik...
