Sanningen i synfältets utmarker

Varje dikt som skrivs är ett uppror
mot effektiviteten

lika meningslös
som en sommardag
på rygg.

Dikten är utandningsluft
mellan oss och verkligheten
när livet är tunt

och varje andetag

är en gåva
som vi måste lämna
tillbaka.

Allt ska jag ge dig

Förut räckte det med en lekpark
nu krävs ett nöjesfält

många mörka rum utan slut
kärlek som inte kräver
något tillbaka

en framtid utan begränsningar

tonåringar

de är stora
men ännu inte
färdiga

de behöver

ett bibliotek med låneföräldrar
en förklaring som fungerar i alla lägen
en mening som förklarar allt
en sommar utan slut.

Startpunkt

Under överblommade taggbuskar
gömmer sig ett staket
som var viktigt
att bygga
just här.

Det går ända till havet
och delar det i ett nu
och ett då.

Platsen jag är på
är en startpunkt.

Det räcker med ett enda steg
så kan jag aldrig återvända
som den jag var.

Ändå tvekar jag.

Till det begripligas försvar

Om vi stannar tillräckligt länge
på en plats krymper världen
och blir mer detaljerad.

Det som först var
en obetydlig hög
av intryck

höjer sig

och blir urskiljbara
formationer
kopplade till händelser
minnen
dofter
skratt

och får namn
som betyder
något.

När vi reser härifrån
räcker det med några
hundra meter

för att världen ska bli
ett anfall av suddiga
intryck

medan det som betyder något
stannar kvar inom oss

och lockar tillbaka.

Känslan är övernaturlig

Det händer att jag lämnar min kropp
och ser den gå där nere
under träden

som om det var
det mest intressanta
här.

De största under
sker när vi inte gör
någonting

utan ser på världen
med slutna ögon.

Alla är döda nu

Jag följer filmkameran
in i ett tyst
och svartvitt Paris
1890

till ett
myller

av hästdragna vagnar
kvinnor i långa klänningar
män i höga hattar
en och annan cykel.

En man stannar upp
vänder sig om
och ser med förundran
in i framtiden
medan jag
tittar tillbaka
på honom

en kort stund
ett ögonblick

innan han försvinner
och livet fortsätter
som vanligt.

En dag minns vi inte

Under besöken berättar hon
för mig vem jag är

men jag fäster inte längre
vid namn

trots att världen virvlar
in i mitt rum

en kort stund

som när någon glömt
stänga ett fönster

doften av hennes hud
söker mig

utan att finna fäste

men fragment av minnen
fastnar i hans kläder
oroar och stör

en kort stund
lever han upp
i min blick

innan han följer mitt
leende i in tystnaden

jag väntar honom
där.

Det var mitt enda brott

Jag går i ständig rädsla
för att min hemlighet
ska avslöjas

att brottet ska
klaras upp

och du bli besviken.

Jag ska straffas offentligt
som varning för andra.

Där går en som trodde
han var värd
att älskas.

Duktiga

Vi känner oss duktiga
när vi klarat av något

som nu

har du läst
en hel dikt.

Tacksamhet

Vi begränsas av kropp
som sträcker sig efter
springer efter
faller
försöker igen.

Vi begränsas av plikt
och samvete och rädslor
som vi inte vågar möta.

Vi är begränsade
av platsen vi bor på
språket vi bär
människorna vi ser
och drömmarnas mod.

Sedan kroppen
som hela tiden måste matas
och passas

och hur mycket vi än försöker
anpassa världen

måste även vi
passa in.

Det räcker
med en mygga
en sten
en vind

vi faller.

Men mest av allt begränsas vi
i vår förmåga att känna
tacksamhet.

Jorden är stark

Vad tjänar det till
om vi ändå inte kommer
minnas något

hur jorden känns i våra händer
regnets lukt av värme

minnen är moln
de fångar oss inte
när vi faller

sår vi krossade
drömmar

skördar gör vi
i morgon.

Vit +

Ibland undrar jag hur jag
hamnade här
– en vit medelålders man
fylld med privilegier.

Jag måste ha börjat
som ung.

Varför måste vi alltid göra saker

Varför måste vi alltid
göra saker

som att skriva
dessa rader

som att läsa
dessa rader

varför kan vi inte bara

vara

som orden nedbäddade
i bokens tystnad

innan de tvingas fly
över de vita fälten
undan din blick

till och med att dö
är en sak vi gör

när vi inte sysslar
med annat.

Alla mina hemligheter

Om väggarna i mitt rum kunde tala
skulle de be mig haka av tavlorna
som skaver
och blåsa bort spindelväven
som kliar.

Om väggarna kunde tala
skulle de berätta om
sin längtan att mötas
tvärs över rummets
tomma rymd.

Nu täcks väggarna
av en tystnad
så stark
att den slukar
alla skrik

men om de kunde tala
skulle de hota
att avslöja
alla mina
hemligheter.