Göken som slarvade bort sitt ägg
Herr och fru Gök var ute och samlade pinnar till sitt bo. Det var på den tiden då gökarna fortfarande byggde egna bon. Herr Gök tyckte det var jobbigt och trist att samla pinnar. Han satte sig ner en stund och tittade på en örn som sakta svävade förbi på himlen.
“Tänk att få vara så där stor och stark”, sade han högt för sig själv.
“Äsch, du är ju bra som du är!” sade hans fru. “Du är ju nästan perfekt, du.”
“Jo, det är ju sant”, sade herr Gök och rodnade.
En vacker dag var boet färdigt och fru Gök lade ett ägg på dess botten. “Sitt och ruva du så flyger och hämtar mat till dig!” sade herr Gök manligt och flög sin väg.
Efter en stund fick han se två stora örnar som slog i luften.
“Så här går det om man kallar mig gråsparv! ” tjöt den ena örnen och dängde till den andra örnen med sin vinge.
“Gråsparv!” skrek den andra örnen och gjorde ett utfall med näbben. “Sa jag gråsparv? Jag menade blåmes!”
Och så skrek de och slog så att fjädrarna rök. Herr Gök samlade ihop deras fjädrar och flög iväg till en tall som stod och svettades i vårvärmen. Han doppade vingpennorna i tallens kåda. Det blev nästan som klister. Sedan satte han fast fjädrarna på sig själv och såg nästan ut som en örn.
Nu kommer min fru tycka att jag är ståtlig, tänkte han och flög hem. Men fru Gök kände inte igen sin man. Hon trodde han var riktig örn som kom flygande och blev rädd. Hon tog ägget under vingen och flög iväg med det. Hon gömde det hos bofinkspar som var ute och samlade mat. Sedan flög hon tillbaka igen.
Där satt herr Gök med sina slokande örnfjädrar och skämdes.
“Jag ville bara vara stilig, sade han.”
“Äsch, vad dum du är”, sade fru gök. “Du är ju stilig som du är.”
“Jo, det är ju klart”, sade herr Gök och rodnade.
Och så flög de iväg för att leta upp sitt ägg igen. Men hur de än letade så hittade de inget ägg. Fru gök hade varit så uppskrämd närhon flög i väg att hon inte kunde minnas var hon lagt det.
Herr och fru Gök var ledsna ett tag, men tyckte samtidigt att det var ganska bekvämt att någon annat tog hand om deras unge. De bestämde sig för att lämna bort sina ägg i fortsättningen också. Och så gör ju göken gör än i dag.
Och hur gick det för den lilla gökungen då? Jo, han växte upp hos bofinksparet och blev störst och starkast av alla barnen, och det tyckte han om.
Vill du använda denna saga?
Alla Sagor av Christer Barregren som är publicerade på denna hemsida är fria att använda i icke-kommersiella sammanhang om du anger upphovsmannen Christer Barregren och hemsidans adress, akajos.blogspot.com