Christer Barregren

Du gråter över förlorad ungdom men vänta bara tills du förlorar ålderdomen.

Morfar brukade minnas det var inte så länge sedan en trettio–fyrtio år sedan bara jag brukade skratta åt det hur gammal är man inte om man känner så morfar är sommar klirret av kaffekoppar den bruna koftan som doftar piprök båtarna som kluckar livsviktiga samtal om ingenting havet som aldrig är det samma en axel i lagom höjd att luta sig emot långt borta från asfalt skolor vuxna hårda blickar det var inte så länge sedan en trettio–fyrtio år sedan bara. Från diktsamlingen I jakt på naturlig skugga We sat on the mountain Grandfather used to reminisce it was not that long ago maybe thirty or forty years  or so I used to laugh at it how old do you have to be to feel that way my grandfather was summer the clink of coffee cups his brown cardigan the scent of the pipe a shoulder at the right height to lean my head against far away from asphalt schools adult hard eyes it was not that long ago thirty or forty years  ...

Vi betyder så lite för så få. Men för de få betyder vi så mycket. Det är som poesi.

I den här staden där jag bor känner jag vartenda hus gata gränd port bänk alla katter och hundar alla genvägar och utkikspunkter varje dag letar jag efter något nytt men ingenting förändras utom himlen som lutar sig över glasskålen och undrar om jag lever. Från diktsamlingen I jakt på naturlig skugga One day I will know the people In the city where I live I know every house street alley gate bench all the cats and dogs all the shortcuts and lookout points every day I’m looking  for something new but nothing changes except for the sky who leans over the glass bowls wondering if I’m still alive. From the books of poetry In search of natural shadow

Du måste lida för konsten för annars lider du för ingenting.

Ibland tror jag att kärleken är lösningen men då förstår jag inte problemet.

Våra föräldrar lär oss att vi inte är värda mer än tystnaden.

Jämfört med döden betyder du ändå ingenting.

Man kan ju inte bara sluta vara kär så där.

Det var de subtila detaljerna som sättet du log när du sa att du inte längre älskade mig.

När vi köpte huset planerade du att lämna mig. Blomorna du planterade, du visste att du aldrig skulle sitta i dess doft. När det gått år sa du vad du tänkte på hela tiden. Det känns bra att vara inkluderad i dina planer.

Du måste tro att jag finns, viskade gud.

Jag vaknade bredvid dig och förstod att det skulle bli en bra dag.

Sista gången jag höll din hand om jag bara vetat. Sista gången vi gick barfota i gräset badade i det salta havet kände bergets värme. Sista gången vi sa hejdå! Hur många andetag kvar? Fem. Fyra. Tre (håller andan) (hoppas på det bästa) (en sista gång)

Vad har du gjort för att förtjäna denna dag? Sträckte du ut dina händer och kupade dem varsamt mot solen? Förde du den till ditt hjärta? Har du tackat gårdagen som bar dig hit på sina drömmar? En dags korta liv följer dig ut i världen. Allt är storögt, nytt och lätt.