Christer Barregren

Rasko hade lyckats undvika sin hyresvärdinna på morgonen och drev nu omkring i gränderna kring Gribojedovkanalen. Solen irriterade hans ögon och hotade med ännu en dag av bultande hetta. Han sökte upp den fuktiga skuggan mellan kanalen och en hyreskasern där hans nyblivna vän Marmelad bodde, de få gånger han var nykter nog att komma hem. Vattnet i kanalen bar med sig nattens svalka. Han lutade huvudet mot väggen och lät världen snurra fritt. Det sista han ätit var en tunn löksoppa i sällskap med den försupne Marmelad, vars ögonsten till dotter jobbade för pantlånerskan. ”Hon är en ängel”, hade Marmelad sagt. ”Jag är en skurk och min Sonja är en ängel. Jag, hennes far, går till henne och ber om hennes sista pengar. Och hon ger dem till mig. Hon vet att jag kommer att supa bort dem, men hon ger dem till mig. Det är därför jag super. För att glömma hur usel jag är.” Rasko kände till Sonja. Hon hade varit där när han pantsatte systerns avskedsring. Hennes far hade rätt: hon var en äng...

Det var gång en kung, som hette Gilgamesh. Han var mycket stolt över sin stad. Gilgamesh var stolt över Uruk och dess starka murar. När krig rådde kunde folket i Uruk inte önska sig en bättre kung än Gilgamesh.Han gick först i ledet som en ledare och sist i ledet som ett stöd för sina bröder. Hans armé var en flodvåg som krossade allt i sin väg. Som soldat i hans armé var du odödlig, som en gud – allt vek undan för dig. När du återvände hem sågs du som en hjälte. När fred rådde var Gilgamesh rastlös, en infångad vildtjur. Det hände att han utmanade stadens unga män och slog dem till marken. Det hände att han bröt sig in i deras hem och tog vad han önskade. Staden var hans, hela världen var hans, ingen kunde stå emot hans kraft. Det hände att han utmanade stadens unga män och slog dem till marken. Det hände att han bröt sig in i deras hem och tog vad han önskade. Hans folk led när de borde ha varit lyckliga. Gudarna hörde folkets klagan och skapade Enkidu, ursprungsmänniskan...

I Trötta och söndertrasade hundar drar genom staden. De har varit med om människornas krig, och det har inte slutat lyckligt. Nu är de besegrade, utmattade och jagade på flykt undan de preussiska vargarna. Först kommer de vindsnabba budbärarna, whippet och greyhound. De susar genom staden, likt en iskall vind som förebådar vinter. Sedan kommer officershundarna, snobbiga bulldoggar och mopsar med buttra miner. De skryter om hur duktiga de varit, trots att de flydde först av alla. Sist kommer kanonmaten, fattiga byrackor som tvingats in i kriget mot sin vilja. De var först med att möta faran och de sista att fly. När man ser dem halta genom staden vet man att slaget är förlorat. Snart flyttar fienden in, jakthundar som kräver omedelbar underkastelse, annars hugger de dig i halsen. De präktiga stadsborna förvandlas till ömkliga knähundar som med svansen mellan benen slickar den hand som höjs mot dem. De som kan ger sig av. ”Det är inte bra för affärerna”, sa Mr Bulld...

I En gång för länge sedan, då Anastasia Silverhjärta var fyra år, följde hon med sin far på bal hos Kung Grå och Drottning Grå som bodde på Gråland, en stor ö någonstans mitt ute i havet. Kung Grå och Drottning Grå hade ordnat den stora balen för att fira att de äntligen fått en son, Prins Grå. Han var också fyra år, precis som Anastasia. Och ganska förvirrad, ty allt detta med kungar och baler var helt nytt för honom. Du förstår, kungen och drottningen hade länge saknat barn. Det var deras stora sorg. En dag kom en fe på besök. Hon spådde att land och rike skulle falla i fattigdom och nöd om de icke finge ett barn. Hon rådde dem att söka upp det fattigaste gossebarn de kunde hitta och göra honom till prins. Kungen och drottningen började söka överallt och utlovade en stor belöning till den som kunde hitta den fattigaste gossen. Alla rika adelsfamiljer ville förstås att deras barn skulle bli prinsar och ärva hela riket. Så de klädde sina barn i smutsiga paltor (som de stal fr...

Den här berättelsen handlar om konstnären John Bauer och hans sagosyster Tuvstarr. Den skildrar ett av de äventyr som kom att forma deras liv och konst. I boken förekommer en del ålderdomliga ord och uttryck som kan kännas främmande för nutida, trollfrånvända läsare. Till exempel ”tränka” (trollänka efter en man som blivit bergtagen). Var inte orolig. I slutet av boken finns en ordlista som gör dig back-to-date med trollnordiska. Observera att läsning av förtrollad litteratur påverkar din uppfattning om verkligheten. Om du vågar anta denna utmaning blir ingenting som förut. Låt oss börja. I Det var en gång en tränka som bodde ensam i skogen med sina två barn, John och Tuvstarr. Det var fattigt i hemmet och plikterna var många. Ved skulle huggas och kläder tvättas, åkerplättarna skulle sås och skördas. Däremellan fanns tusen och en saker att göra om man ville ha mat i magen och kläder på kroppen. Det äldsta barnet, John, han drogs till skogen. Varje chans han fick smet han iv...