Staden kröp upp ur havet
och spred sig inåt land
en generation i taget
det är så det börjar
smygande
vi behöver en plats att bo
är det en bra plats kommer flera
vi kallar dem grannar
vi delar verktyg
och sorger
vi överlever så länge vi kan
sedan går andra på våra ben
och fnyser åt det lilla
vi uppnådde
när vi fortfarande
kunde röra oss.
Från diktsamlingen I jakt på naturlig skugga
What we can
The city crawled out of the sea
and conquered the land
one generation
at a time
this is how it starts
unceremoniously
we need a place to live
if it’s a good place
more will follow
we call them neighbours
we share tools
and sorrows
and survive as long
as we can
before strangers
walk on our bones
mocking what
little we achieved
while we could still
move.
From the books of poetry In search of natural shadow