Staden kröp upp ur havet
och spred sig inåt land
en generation i taget
det är så det börjar
smygande
vi behöver en plats att bo
är det en bra plats kommer flera
vi kallar dem grannar
vi delar verktyg
och sorger
vi överlever så länge vi kan
sedan går andra på våra ben
och fnyser åt det lilla
vi uppnådde
när vi fortfarande
kunde röra oss.