Det var en gång en kung som bodde ensam i ett stort slott. Alla var avundsjuka på kungen som hade ett så stort slott. Och för varje dag som gick blev slottet allt större eftersom kungen hela tiden byggde ut och byggde till. Kungen tyckte själv att han var den präktigaste kung som någonsin levat. Ingen var så fin och rik och vacker som han. Det tyckte han i alla fall själv. Kungen hade med andra ord ett stort ego. Det var så stort att det knappt fick plats i slottet. Därför blev kungen tvungen att bygga ut slottet. Och ju större slottet blev, desto större var kungens prakt och ära. Och då växte hans ego ännu mer. Till slut var slottet så stort att det inte gick att göra större. Då stod kungen på höjden av sin makt. Ingen kung hade större ego än han. Kungen hyllades av folk från när och fjärran. Hans ego växte sig så stort att det inte fick plats innan för slottets väggar. De bågnade och bände och det knakade i fogarna. Och till slut sprack murbruket upp och hela slottet föll samman...
I dag har jag gjort en utvärdering av Framtidsdagen ( som jag skrev om i går ). Ett syfte med denna föreläsningsdag är ju att se vilka nya, annorlunda kurser som kan vara intressant för oss att satsa på. Utvärderingar brukar ju vara tråkiga, vilket är anledningen till att jag publicerar mitt arbete i dag, för det var en kul utmaning att göra något bra av det. Det här är ett bra exempel på hur kul det är att vara grafisk designer. Även tråkiga jobb är roliga... Framsidan (ovan) är inte lika färgglad som de brukar vara, men en utvärdering ska ju inte vara för glad. Dessutom skulle jag skriva ut 100 ex à 10 sidor i en skrivare, så jag ville inte krångla till det för mycket. Sidan två ska förhoppningsvis ge fler inlämnade utvärderingar. Sidan tre visar hur det sedan ser ut. Alla föreläsare får en egen sida. Jag fick grubbla en del om skalan. Ska jag ha från -5 till +5 fem? Nej, det ser så negativt ut med minus. Jag kör en tiogradig skala på plus istället. Ska jag tala om f...
Braccas tittade ut över sina ägor där slavarna redan var i arbete. Det var tidig morgon och svalt i luften. Han älskade den här tiden på dagen, då var världen hans, innan hans hustru vaknade. Shirin… när de var nygifta hade han kallat henne för solen i sitt liv. Och nog var hon som solen alltid. Den heta eftermiddagssolen som gav honom huvudvärk. Han hade upplyft henne, svept in henne i familjens gamla namn. Visserligen hade hennes far redan uppnått medborgarskap som tack för sina insatser i kriget. Men det var en sak att vara en uppkomling, en annan att bli ingift i en fin familj. Han hade älskat henne för det, för att han fick ge henne det skydd och den status som bara ett ärat namn kunde ge. Och hans familj, de hade älskat henne för hennes pengar. En perfekt lösning för alla parter. Tänk vad ung han hade varit då. Pengar kan köpa leenden men inte respekt, och hans namn inte hade samma dragningskraft som förr, på fars tid. Det stack till i nacken, en mygga. Han slog sig i ...