Det var mitt enda brott

-

Jag går i ständig rädsla
för att min hemlighet
ska avslöjas

att brottet ska
klaras upp

och du bli besviken.

Jag ska straffas offentligt
som varning för andra.

Där går en som trodde
han var värd
att älskas.

Populära inlägg i den här bloggen

Leva

-
Vad är det för mening att leva om man inte kan vara konst skapad av människohand igenkännbar men ändå unik varje gång man möter sig själv förändras perspektivet man ser saker man inte upptäckt förut tolkar det man möter utifrån sin egen livsresa börjar om.  
Read more »

Motståndets smärtpunkt

-
Börjar ana att det var ett misstag besluten som togs det enda efter det andra som kedjan hon rycker i för att nå motståndets smärtpunkt börjar ana att slutet tog sin början för länge sedan men ibland kommer sanningen före drömmen och hur ska vi då känna till den börjar ana att vägen tillbaka är stängd för såna som oss som möter oss själva en mörk natt och sen grubblar förgäves på vem som höll kniven.
Read more »

Sagan om Hemsöborna

-
Ända sedan trollfar seglat bort i skymningen hade livet på Hemsö varit härligt upp- och nedvänt och lagom onyttigt. Ingen av de kvarglömda trollbarna ville trollmjölka grannens ko, kasta glåpord mot kyrkklockan eller busa med lyktgubben i gränslandet. Hela dagarna låg de på rygg i mossan och åt lingonris till frukost och tallbarr till middag. De lekte med sina bortbytingar till syskon och glömde bort hur troll ska vara. Livet var härligt. Ja, hela ön frodades. Bönderna blev feta, kyrkan rik, och fiskarna runkade torsk i sump och sälta. – Vilket elände, sa trollmor. Ingen ordning och reda så långt som ett skelande öga kan se. Det var så många trollungar och bortbytingar som sprang kring bena på’na att hon inte visste vilka tår hon skulle trampa på. – Vill jag ge dem en minnesbeta, får jag igen för gammal ost. Ber jag dem gå över ån efter vatten, kastar de yxan i sjön. Vid min tand, det är så fattigt att lusen svälter och råttorna rymmer. Trollmor kallade till trollråd, men...
Read more »