Christer Barregren

Varje dag måste jag möta mig själv som ett straff för något jag gjort i ett tidigare liv tills en dag min skuld är betald.  

När fick barnen för sig att de har en fri vilja när fick katterna för sig att de bara kan gå sin väg när fick världen för sig att den bestämmer för att inte tala om livet vart tog det vägen det enda jag kan göra är att hålla om mig själv och krama luft.  

I den här staden har jag blivit kär två gånger till ingen nytta kanske är det dags att åka dit igen.  

Min vän förstod att jag var kär det är befriande med vänner man inte kan ljuga för men vad ska jag göra åt saken sa jag jag är bara kär varje gång jag träffar henne det är en del av livet inget jag kan göra något åt.  

När orden betydde något när känslan av gräs under fötterna betydde något när doften av hav betydde något betydde jag något.  

Jag har kämpat mot döden hela livet varje andetag varje steg och handling har varit ett trots en triumf som fört mig längre bort och närmare alla dem som redan erkänt sig besegrade.  

Hela livet bär vi döden som en börda tills en dag vi får lägga den ifrån oss och vila någon ropar nu måste vi gå vidare men jag förstår inte varför.