Kanske är det dags

-

I den här staden
har jag blivit kär
två gånger

till ingen
nytta

kanske är det dags
att åka dit
igen.

 

Populära inlägg i den här bloggen

Sagan om John och Tuvstarr Bauer

-
av Hans Christer Barregren John Bauers magiska verklighet möter sagans verkliga magi i den här nyskrivna sagan om konstnären John Bauer och hans sagosyster Tuvstarr. Tuvstarr vill rädda John som har blivit förvandlad till en älg. Resan för henne mot glömskans tjärn. Där måste hon offra det dyrbaraste hon äger för att göra dammens drottning nöjd. Kanske måste hon offra sitt unga liv. Den här berättelsen handlar om konstnären John Bauer och hans sagosyster Tuvstarr. Den skildrar ett av de äventyr som kom att forma deras liv och konst. I boken förekommer en del ålderdomliga ord och uttryck som kan kännas främmande för nutida, trollfrånvända läsare. Till exempel ”tränka” (trollänka efter en man som blivit bergtagen). Var inte orolig. I slutet av boken finns en ordlista som gör dig back-to-date med trollnordiska. Observera att läsning av förtrollad litteratur påverkar din uppfattning om verkligheten. Om du vågar anta denna utmaning blir ingenting som förut. Låt oss börja. Sagan bör...
Read more »

Kungens slott

-
Det var en gång en kung som bodde ensam i ett stort slott. Alla var avundsjuka på kungen som hade ett så stort slott. Och för varje dag som gick blev slottet allt större eftersom kungen hela tiden byggde ut och byggde till. Kungen tyckte själv att han var den präktigaste kung som någonsin levat. Ingen var så fin och rik och vacker som han. Det tyckte han i alla fall själv. Kungen hade med andra ord ett stort ego. Det var så stort att det knappt fick plats i slottet. Därför blev kungen tvungen att bygga ut slottet. Och ju större slottet blev, desto större var kungens prakt och ära. Och då växte hans ego ännu mer. Till slut var slottet så stort att det inte gick att göra större. Då stod kungen på höjden av sin makt. Ingen kung hade större ego än han. Kungen hyllades av folk från när och fjärran. Hans ego växte sig så stort att det inte fick plats innan för slottets väggar. De bågnade och bände och det knakade i fogarna. Och till slut sprack murbruket upp och hela slottet föll samman...
Read more »

Sagan om narren

-
Det var en gång en kung som hade en narr. Inget ovanligt med det. Det är jobbigt att vara kung och bestämma över allt och alla. Klart man behövde en glad person som kunde berätta historier och sjunga sånger och slå kullerbytta på ett ben. Narren var dessutom den enda personen som alltid kunde säga sanningen utan att få huvudet avhugget. Om kungen frågade: ”Ser min rumpa stor ut i de här byxorna?” Då sa alla: ”Nej, ers majestät. Ni har en mycket fin rumpa. Den passar alldeles utmärkt i trikå.” Då kände sig kungen nöjd och belåten, men också en smula orolig. Tänk om de inte sa sanningen. Tänk om hans rumpa såg jättestor ut och de skrattade åt honom bakom hans rygg? Och tänk om ryktet spred sig till grannlandet. Då skulle de tycka att han var en enfaldig och svag och genast gå till anfall med soldater och svärd och trummor och stora hundar. Det hade hänt förut. Kungen suckade och tittade på sin narr. ”Ser min rumpa stor ut i de här byxorna?” ”Inte så stor”, sa narren, ”men den ...
Read more »