Tid
Jag har inte tid
att älska dig
nu
har inte tid
att älska
mig.
Kungens slott
Det var en gång en kung som bodde ensam i ett stort slott. Alla var avundsjuka på kungen som hade ett så stort slott. Och för varje dag som gick blev slottet allt större eftersom kungen hela tiden byggde ut och byggde till. Kungen tyckte själv att han var den präktigaste kung som någonsin levat. Ingen var så fin och rik och vacker som han. Det tyckte han i alla fall själv. Kungen hade med andra ord ett stort ego. Det var så stort att det knappt fick plats i slottet. Därför blev kungen tvungen att bygga ut slottet. Och ju större slottet blev, desto större var kungens prakt och ära. Och då växte hans ego ännu mer. Till slut var slottet så stort att det inte gick att göra större. Då stod kungen på höjden av sin makt. Ingen kung hade större ego än han. Kungen hyllades av folk från när och fjärran. Hans ego växte sig så stort att det inte fick plats innan för slottets väggar. De bågnade och bände och det knakade i fogarna. Och till slut sprack murbruket upp och hela slottet föll samman...
