Christer Barregren

Varje dag måste jag möta mig själv som ett straff för något jag gjort i ett tidigare liv tills en dag min skuld är betald.  

När fick barnen för sig att de har en fri vilja när fick katterna för sig att de bara kan gå sin väg när fick världen för sig att den bestämmer för att inte tala om livet vart tog det vägen det enda jag kan göra är att hålla om mig själv och krama luft.  

I den här staden har jag blivit kär två gånger till ingen nytta kanske är det dags att åka dit igen.  

Min vän förstod att jag var kär det är befriande med vänner man inte kan ljuga för men vad ska jag göra åt saken sa jag jag är bara kär varje gång jag träffar henne det är en del av livet inget jag kan göra något åt.