Hon får ofta besökare
eftersom hon bor nära kanten
där världen tog slut.
De flyger in med vinden när hon vädrar
genom dörren när hon bär in ved.
De slår rot i hennes kök
och får stora gröna blad
som äter tystnaden.
Hennes ögon rör sig
i utkanten av samtalet
där hon lever i en värld
utan substantiv.
Detta trauma
att inte kunna tala när alla längtar
efter att lyssna.
Men hon talar genom mat
i överflöd.
Hon lägger sin röst i jorden
bredvid sina minnen
talar jorden varm
fyller den med ljus –
väntar att det
som verkade dött
ska slå ut
i ett nytt språk.