Stegen har ett eget minne
och stigen möter dem
leende
gränsen mellan då och nu
försvinner
jorden släpper igenom
allt ljus
mig med
jag går under stigen
med fötterna
mot himlen
fot mot fot
med mitt gamla jag
som böjer sig ner
och ler
trädens rötter
sträcker sig
mot solen
och jublar
susande.