Med ryggen mot vinden klättrar
gravstenarna uppför kullen
bort från havet
bort från den stora grymheten
att tiden och platsens skönhet
glömmer alla orättvisor
marken bultar av ett våldsamt lugn
medan röster från de redan döda
söker sina namn
men alla drömmar
som en gång betydde något
har för länge sedan
vittrat bort
gräset äter upp en borg av sten
som gått så långt den kan
mot vinden
på yttersta udden sjunker den sakta
med blicken mot en horisont
som aldrig kommer.