Det var en härlig dag! Alla fåglarna hade samlats och sjöng så att fjädrarna rök. Träden lekte med skuggteater på marken, blommorna neg och dansade med vinden, solen lyste som en sol över dem alla, och våren kunde knappt sitta still av förväntan.
Ja, se det var en fest, ty nu skulle Koltrastarna gifta sig.
Domherren såg strängt på dem, harklade sig och frågade om de ville gifta sig med varandra och leva lyckliga i alla sina dagar. Det ville de och därmed kunde festen slå ut i full blom.
Herr Koltrast tittade på sin hustru och sade att hon var den vackraste fru Koltrast som fanns. Fru Koltrast fnittrade och sade att herr Koltrast var den stiligaste herr Koltrast hon någonsin sett.
Se det är kärlek, det…
Men redan syntes mörka moln vid himlen. Det blåste upp till storm, och alla kloka fåglar sökte skydd. Men herr och fru Koltrast hade bara ögon för varandra och såg inte faran som hotade. Innan de visste ordet av slet vinden tag i dem och kastade dem åt olika håll.
Stormen rev och slet i träden. Herr och fru Koltrast kom allt längre bort ifrån varandra, och när stormen äntligen bedarrade var de vilse och kunde inte hitta tillbaka.
Solen växte sig gul igen, och herr Koltrast började sjunga de vackraste sånger om kärlek som fanns, så att hans hustru skulle höra honom. Men det var vår och alla fåglar sjöng om kärlek. Stackars herr Koltrast – hans sång drunknade i kören.
Fru Koltrast flög från buske till buske och ropade efter sin make, men det var vår och alla fåglar ropade ut namnen på sina käraste. Stackars fru Koltrast – hennes rop försvann i mängden.
Både herr och fru Koltrast ropade varandras namn och sjöng sånger om kärlek, men ändå kunde de inte finna varandra. Och nu gick solen i moln. Ett lätt duggregn tassade över skogen; alla fåglar tystnade och drog sig undan, så som fåglar gör.
Men inte herr Koltrast. Han kunde inte sluta sjunga, ty hans hjärta var fyllt av sorg. Han sjöng högre och vackrare än någonsin förut. Och det enda som hördes i skogen förutom regnets dripp, dripp, dropp var hans sång om kärlek. Och äntligen kunde fru Koltrast höra honom.
Hon svarade honom med en sång om kärlek, och så fann de varandra igen, herr och fru Koltrast. Lyckan var fullständig, och ända sedan den dagen sjunger koltrasten om kärlek varje gång det regnar.
Om du går ut kan du höra det.
Illustrationer gjorda av Liusa.
Vill du använda denna saga?
Alla Sagor av Christer Barregren som är publicerade på denna hemsida är fria att använda i icke-kommersiella sammanhang om du anger upphovsmannen Christer Barregren och hemsidans adress, akajos.blogspot.com