Vår (dikt)

I våren vaknade jag ur ide
och sträcker på mig
så det knakar
i alla leder.
Jag har åldrats
ännu en vinter.
Sjömannen talar stilla
med värme i rösten
om resor som varit
och resor som
ska komma
men skrovet han smeker
är narigt och sprucket
och längtar efter vatten.
De amputerade rötterna
kliar fast de inte finns.