Vi kom på natten till en stad
som låg med ansiktet
öppet mot havet,
speglade sig
i dess gåta,
på samma gång nära
som på tryggt avstånd
i sig själv.
Sjömannen sa att
det finns något
i det mörka som lockar
något i det svarta
som drar,
en vilja att utplåna
det som inte går
att förklara:
vårt ursprung
och vart vi ska
sen.