Prinsessan vaknade med en gäspning och drog handen genom sitt hår. Oj vad det var tovigt och fullt med kvistar och barr. Benen var stumma, armarna krumma, halsen var torr och svansen i knorr.
Svansen? En prinsessa har väl inte svans? Hon satte sig käpprätt upp i sängen och tog fram en spegel i guld. O, nej! Hon hade förvandlats till ett troll!
Vilket öde!
Hon gjorde det som alla prinsessor gör när de märker att de har blivit troll – hon ropade på sin kammarjungfru. När kammarjungfrun kom skrek trollprinsessan åt henne att hämta övercermonimästaren. När han kom skrek hon åt att han skulle hämta hennes mamma.
MAMMA! skrek hon. Hämta min mamma!
Din mamma sitter fängslad i det höga tornet, sa övercermonimästaren med darrande stämma. Hon blev inlåst av en elak häxa, förklarade han.
En elak häxa? sa trollprinsessan. Samma elaka häxa som förvandlade mig till ett troll?
Det kan man säga, sa övercermonimästaren med darrande knän.
Hämta min kammarjungfru. Hon ska tvätta mig ren. Jag måste vara fin som en prinsessa när jag befriar min mamma, sa trollprinsessan.
Kammarjungfrun kom igen, men hur hon än skrubbade och gnuggade, loskade och pjoskade så förblev prinsessan ett troll. Näsan var mossig och klänningen skrynklig. Prinsessan kände sig ynklig och skrek åt kammarjungfrun att hämta den goda fen.
Den goda fen bor i den bortglömda skogen. Den enda sättet att komma dit var att gå åt andra hållet, inte se sig om och glömma vart man var på väg.
När kammarjungfrun kom fram hade hon upplevt sju svåra år som var sju resor värre än de sju som skulle följa. Hon hade helt glömt bort vem hon var och vad hon gjorde där. Hon skulle just gå bort sig i natten och ramla ner i en svart tjärn när en vacker prins räddade henne. Prinsen friade på studs, och sedan levde de på hoppet i alla sina dagar.
Under tiden satt trollprinsessan på sitt rum och undrade varför kammarjungfrun aldrig kom tillbaka. Då kom övercermonimästaren inklampande.
Jag vet hur du ska häva förbannelsen, sa han med darrande polisonger. Du måste lösa tre svåra uppdrag som bara du kan lösa. Det första uppdraget blir att städa stora festsalen.
Trollprinsessan himlade med ögonen. Hon hade aldrig städat något i hela sitt liv. Nu fick hon ligga på knä och skura kalla stengolv fulla med matrester och bortglömda gäster. Händerna blev kalla, benen värkte och ryggen skrek. Men när hon äntligen var klar så mådde hon mycket bättre. Båda benen, händerna och ryggen var som vanligt igen.
Nu skulle hon befria friare som satt frihetsbedrövade i källaren. Nere i de mörka källarhålorna var det kallt och fuktigt. Stora, ludna spindlar klättrade på väggarna och fladdermöss hängde i taken. Alla som gick dit ner blev galna på ett eller annat sätt. Där satt tjugo unga prinsar som alla hade friat till prinsessan dagen innan.
Hon öppnade alla dörrar, och alla prinsarna sprang skrikande därifrån. Nu var det ingen som ville gifta sig med henne, nu när hon var ett troll. Så kan det gå. Men när hon kom upp från källaren var håret åter blankt, huden ren och ögonen klara. Nu var det bara svansen kvar.
Det sista svåra uppdraget var att laga mat åt alla fattiga tiggare. Att laga mat är inte så svårt. Det vet alla som någon gång kokat soppa på en spik. Det svåra var att alla måste tvätta händerna innan de åt. Ingen tycker om att tvätta händerna. Så trollprinsessan fick gå runt bland alla tiggare och poeter, landsvägsstrykare och musikanter och tvätta deras händer.
När hon var färdig var hon förfärligt trött och satt sig – rakt i soppan. Oooooo! Aaaaaj! Vad det brände och gjorde ont i rumpan. Hon hoppade genast upp och dansade omkring och skrek. Alla klappade händerna och tjoade HURRA och tyckte att det var en rolig dans.
Då upptäckte prinsessan att svansen var borta. Den låg kvar i soppan. Vilken tur! Soppan blev den godaste soppa som någon någonsin kokat. Prinsessan var åter en riktig prinsessa och nu – äntligen – kunde hon befria sin mamma.
Nu var allt som vanligt igen. Prinsessan var åter en bortskämd prinsessan. Hennes mamma var åter henne mamma. Och hennes pappa var kung någonstans i andra halvan av kungariket.
Men att vara prinsessa är inte bara stekta sparvar och manna från himlen. Man måste ha skor av glas och en vilja av stål. Man får inte dansa, inte leka och absolut inte sjunga, hur glad man än känner sig. Det enda man gör är att sitta på ett glasberg hela dagen och äta fattiga riddare.
Vad hon än ville göra sa hennes mamma: En prinsessa som vill vara fin måste lida pin. För så sa man på den tiden.
Hon fick inte fisa, inte rapa, inte peta näsan med hela handen. Hon fick inte klättra i takkronan. Inte flyga med draken. Inte göra något av allt det roliga som troll gör hela dagarna.
Till slut fick hon nog! Hon spottade ut silverskeden, benade ut gördeln och brände behån. Nu skulle det bli fest. De befriade prinsarna skulle fångas in och åter fria till prinsessan. Och när hon sa nej skulle de i fängslas. De fattiga poeterna skulle skriva sagor om hennes äventyr, musikanterna skulle sjunga och ingen fick betalt.
Prinsessans mamma spärrades in i stora tornet, prinsessans pappa var någon annanstans, och prinsessan själv levde rövare hela natten, liksom hon gjorde varje natt. Och varje morgon var hon lika förvånad över allt som hänt. Hon mindes ingenting från natten innan. Och så upprepade sig hela historien igen. Ända tills hon blev sjutton år och rövades bort av en drake.
/slut
Vill du använda denna saga?
Alla Sagor av Christer Barregren som är publicerade på denna hemsida är fria att använda i icke-kommersiella sammanhang om du anger upphovsmannen Christer Barregren och hemsidans adress, akajos.blogspot.com