I dag fick vi äntligen hälsa på Liga som köpt ett hus på landet.

Första gången jag såg huset, och Liga yrade om att köpa det, så var det vinter. Skogen tjurade död och trumpen bakom huset. Åkern framför huset var hård och knölig. Vinden drev snön framför sig och skonade ingen.

Då tyckte jag det verkade hemskt dystert att tänka sig att Liga skulle bo ensam där. Men Liga kan få en sten i öknen att kännas hemtrevlig. Och med sol på himlen och kvitter i busken, rabarberkaka på talltiken och kombucha i glaset, så kändes det genast mer beboligt.

Maja blev kompis med katten (som följde med huset) och försökte gifta ihop en spindel med en nyckelpiga innan hon övertog hängmattan under björken. Solen strålande sövande varm och asparna prasslade hemliga löften om mer.

Jag åkte hem till min lägenhet för en tupplur. Maja åkte på grillfest. Liga gjorde sig redo att ta emot fler gäster till sitt öppna hus. Katten gömde sig i en buske och dagen fortsatte som förut.

P.S. De två tavlorna är en inflyttningspresent. Bilden (på Liga) är från Maja. Dikten är från mig.