Öarna

Öarna sticker upp
ur havet och tittar på oss
när vi ror förbi

de blyga ligger med ögon
i gränslandet mellan det kända
och det okända

några hukar sig för vinden
och längtar tillbaka till glömskan
att flyta med havets rytm

andra vänder ryggen mot horisonten
och öppnar sin famn mot alla
som söker deras inre lugn

endast våghalsiga dagar
ror vi runt dem

och litar på vår
egen kraft

längre ut blir öarna tysta
de har sett för mycket

hos dem finns ingen hjälp
att få

havet motar oss tillbaka
det vill oss väl egentligen
men kan inte hålla tillbaka
sin egen kraft

och vi ger efter faller tillbaka
hittar sprickorna som
leder oss in

vi ror i skydd av öar igen
gamla vänner som ser
annorlunda ut
från det här
hållet

eller är det vi
som inte är
de samma

vi överlever allt
utom vägen
tillbaka.