Vi föddes samtidigt som staden
eller mer korrekt
staden föddes
med oss
innan var den bara
en samling förvirrade hus
som blåst in i viken
och klamrade sig fast
i bergsskrevorna
vi kom med badhus
och bibliotek
och instängd luft
i höga hus
vi kom med hopp om framtiden
den första frukten som växte
bland de upprivna träden
från fönstret kunde
vi se bergen befolkas
av framtiden
som sprängdes in
som slogs in
och inte fick
ifrågasättas
allt är bra
så länge man
håller tyst
om det
staden var inte större
än att vi kunde gå
över den
där den tog slut började vildmarken
även lekarna blev vildare där
när vi kom hem
fick våra själar inte plats
i rummen
vi sipprade ut
förtunnades
spreds över
världen
det enda som blev kvar
var det som inte
kunde flyga
våra jag
som hela tiden måste
uppfinnas på nytt.
Från diktsamlingen I jakt på naturlig skugga
The city within
We grew up with the city
or more correctly
the city grew up
with us
before us it was just
a gang of houses
confusingly
holding on to crevices
after being blown
into the bay
we came with bath houses
and libraries and confined air
in high-rise buildings
we brought hope of a future
the first fruit to grow among
the uprooted trees
from my window I could see
the hills being populated
by the future
that were driven in
that were blasted into place
never to be disputed
everything is fine
as long as we do not
talk about it
the city was no bigger
than we could walk
over it
at the end wilderness took over
and the games became wilder
when we returned
the houses were too small
to fit our authentic
self
our dreams seeped out
and spread across
the world
leaving us behind
who could not fly
who had to be invented
and diluted
again and
again.
From the books of poetry In search of natural shadow