I makten och härlighet

-

Jag bad regnet falla
– och det föll.

Jag bad vinden om ro
– och det stillade sig.

Jag bad fåglarna tala
– och de sjöng av glädje.

Jag lät dagen passera
utan att begära mer.

Populära inlägg i den här bloggen

Sagan om elden (en julsaga)

-
Han föds som en gnista, framslagen av stål mot stål. Han flyger genom luften och landar på en knippe näver som hans fader täljt till. Gnistan suger girigt i sig av den feta maten och slår upp som en präktig låga. Världen runt honom är mörk och kall och tunga snöflingor faller tätt. Var och en är blöt nog att släcka honom, men hans fader kupar sina händer till skydd och blåser liv i honom. Ett tag är livet glatt och enkelt att leva. Mat finns i överflöd i form av kluven björk. Det ser hans fader till. Elden sprakar genom barken och frossar på dess ljusa kött. Han kastar sina gnistor upp mot de mörka granarna som bistert ser på den lilla källan av ljus. Träd tycker inte om eldar. De vet att eldar kan växa sig starka och sluka dem allihop. Därför ruskar de långsamt sina snötyngda grenar för att släcka den. Men elden sträcker ut sina armar genom nattens mörker, som om han vill omfamna hela världen. Livet är enkelt och glatt att leva, men det kan inte vara för evigt. Hans fader ser a...
Read more »

Sagan om Anastasia Silverhjärta

-
I En gång för länge sedan, då Anastasia Silverhjärta var fyra år, följde hon med sin far på bal hos Kung Grå och Drottning Grå som bodde på Gråland, en stor ö någonstans mitt ute i havet. Kung Grå och Drottning Grå hade ordnat den stora balen för att fira att de äntligen fått en son, Prins Grå. Han var också fyra år, precis som Anastasia. Och ganska förvirrad, ty allt detta med kungar och baler var helt nytt för honom. Du förstår, kungen och drottningen hade länge saknat barn. Det var deras stora sorg. En dag kom en fe på besök. Hon spådde att land och rike skulle falla i fattigdom och nöd om de icke finge ett barn. Hon rådde dem att söka upp det fattigaste gossebarn de kunde hitta och göra honom till prins. Kungen och drottningen började söka överallt och utlovade en stor belöning till den som kunde hitta den fattigaste gossen. Alla rika adelsfamiljer ville förstås att deras barn skulle bli prinsar och ärva hela riket. Så de klädde sina barn i smutsiga paltor (som de stal fr...
Read more »

Sagan om Hemsöborna

-
Ända sedan trollfar seglat bort i skymningen hade livet på Hemsö varit härligt upp- och nedvänt och lagom onyttigt. Ingen av de kvarglömda trollbarna ville trollmjölka grannens ko, kasta glåpord mot kyrkklockan eller busa med lyktgubben i gränslandet. Hela dagarna låg de på rygg i mossan och åt lingonris till frukost och tallbarr till middag. De lekte med sina bortbytingar till syskon och glömde bort hur troll ska vara. Livet var härligt. Ja, hela ön frodades. Bönderna blev feta, kyrkan rik, och fiskarna runkade torsk i sump och sälta. – Vilket elände, sa trollmor. Ingen ordning och reda så långt som ett skelande öga kan se. Det var så många trollungar och bortbytingar som sprang kring bena på’na att hon inte visste vilka tår hon skulle trampa på. – Vill jag ge dem en minnesbeta, får jag igen för gammal ost. Ber jag dem gå över ån efter vatten, kastar de yxan i sjön. Vid min tand, det är så fattigt att lusen svälter och råttorna rymmer. Trollmor kallade till trollråd, men...
Read more »