Jag lämnar slätten
där min längtan sprider sig
så lätt
och reser till staden
jag växte ifrån.
Där möter jag ett gammalt barn
som påstår sig känna mig.
Tillsammans vandrar vi
bakåt i tiden.
Allt som dittills varit dött
stiger fram och hälsar oss
som vänner.
Historier som gör världen begriplig
växer fram i våra fotspår
osynligt för andra.
Allt viktigt är borttvättat
av tiden, okänslig för allt
sentimentalt.
Ändå har alla som lever
en skuld att betala
till dem som inte längre
gör det.
Vi möter turister på vår väg.
Deras leenden är lätta
som frimärken
och har inget nytt
att berätta.