Natt på berget

I
När hon ligger i vindskyddet
längst in i skydd för vinden
på berget
ser hon hela slätten
inramad

den ligger stilla
som en fläckad duk
med ängar och åkrar
i olika färger

där mat grävs upp
ur marken

spridda dungar med träd
avslöjar var människorna
gömmer sig

och böndernas silor pekar
mot himlen som raketer
redo att skjutas ut
vid minsta tecken
på oro

staden ligger till vänster
som en blind fläck
i hennes synfält

och nedanför berget
växer det upp ljud
av bilar som gnisslar
och rasslar

men inga vägar syns
där hon sitter

ljuden är minnen
från den tiden
då bilar fanns

innan hon gick
uppför berget.

II
Hon tänder en eld
på berget som lockar till sig
bortglömda drömmar

i skymningen
växer ett mönster fram
som en långsam olycka
inför hennes ögon

stjärnhimlen smälter samman
med husen som glöder
mellan träden

och visar spåren
av en civilisation
som kraschat

alla tecken leder
mot staden

varje natt försöker den lyfta
men hålls tillbaka
av marken

som aldrig släpper
ett byte.

III
Här på berget kan hon hålla
hela staden i sin hand

och se dess fågelhjärta
darra bakom tunn hud
genomlyst

försiktigt nyper hon tag
i staden och lyfter den
upp mot natthimlen
och hela slätten
med alla glödkorn
som sitter fast på den
följer med

allt blir svart
när världen vänds
ut och in

endast elden på berget
glöder som en trygg
stjärna

i den ekande
rymden.